Tillgång på vatten har alltid spelat en stor roll vid val av plats för fäbodar. 
Brist på vatten har framtvingat flyttning av hela fäbodställen.
Det ursprungliga Danshol låg enligt Niss Erik Ersson (1901) uppe i berget men måste flytta ned för vattnets skull.
Danshol hade enligt Anders Hedlund (1894) hemfäbodar i bl.a. Dammskog.
Hedlunds stuga i Danshol hade tre delägare som ej var släkt och som byggde stugan gemensamt.
Så särskilt utpräglat gemensamt bruk var det inte eftersom varje delägare hade sitt eget fönster och bord i stugan.
Danshol hade enligt Gösta Berg sju sovholar för inte mindre än fjorton lötgångar.
Långfäboden Danshol saknade åker vid storskiftet, men troligen på 1850-talet lejde man några värmlänningar att odla upp fyra tunnland åker.
Enligt Anders Hedlund (1894) hade man åtminstone i hans tid bara grönfoder där, ofta meterhög.
Sista skörden togs omkring 1908.
Enligt uppgifter som Gösta Berg fick 1926 hade man  tidigare odlat säd.
Han såg där en fallfärdig sädeshässja under pärttak, fyra meter hög och nio meter lång.
Säden maldes på en skvaltkvarn  vid Ejdammen, där fanns sedan 1700-talet även en såg, som dock syntes ha varit borta sedan 1850-talet.
I Danshol fanns 1926 en stuga med inskriptionen "1812 sattes denna stuga ny öpp".
Man vet ej när Danshol bildades, men man tror att Danshol tillkom vid storskiftet (1819-1830 i Leksands kommun)

2 byar använde Danshol
6 nominati (skattehemman)
3 stugor fanns
2 stugor kvar 1970

Källor:
Leksands fäbodar av Sigvard Montelius
Byar och fäbodar i Leksands kommun, Dalarnas museum